alexandragard

I det här inlägget vill jag bara skriva att det känns som att de kommer allt närmare. Det är klart att jag inte hade känt såhär om det inte vore för mitt eget engagemang. Att man fått lära sig av historien att det varit långt från enkelt och obligatoriskt att ha en politisk uppfattning. Att vara engagerad. 

Den retorik vi sett från extremhögern, i det parlamentariska rummet lett av Sverigedemokraterna, där dom som inte är som "vi" inte hör hemma i vårt samhälle. Kommer ni ihåg när det var "dom där" som kom från andra länder. Sedan de som hade en "annan" religion. De fackliga i form av skyddsombud. Nu har det kommit allt mer att handla om alla kriminella. Med alla pratar dom om barn från 13 års ålder. Historien har lärt oss att detta bara brukar vara ett första steg. Här näst kommer de som inte har rätt sexuelläggning, dom som inte har rätt partifärg, dom som… Jag har mått illa av deras åsikter när de inte hade ett reellt inflytande. Nu är jag faktiskt rädd, det här handlar inte bara om att driva ut "dom där andra". Det här handlar om att driva ut mänskliga rättigheter, det handlar om att begränsa demokrati.  

Tar jag i? Det kommer bara framtiden kunna veta. Men det finns en sak jag säkert vet, den skapar vi faktiskt tillsammans. På samma sätt som de ickeparlamentariska krafterna trycker på, kan man faktiskt trycka emot med mänskliga rättigheter, solidaritet och jämlikhet.