Ett allvarligt hot mot demokratin
Jag är väldigt stolt över den svenska demokratin och det system vi har valt. Jag kan ibland känna att det blivit lite för mycket blockpolitik och pajkastning istället för samverkan som har präglat svenskpolitik väldigt länge. Det är också samverkan som gör att jag villfara aktiv kommunpolitiker. Att få se lösningar och inte låsningar.
För er som kommer från Söderhamn så har ni säkert sett att det uppstått en viss debatt kring Lust och lära och att vi i nämnden inte vill tillstyrka att de ska få ta över Söderhamns friskola. Idag kan ni läsa en insändare från c och fp i nämnden om varför de lade ner sina röster. Jag blev riktigt irriterad när jag läste insändaren och började fundera över varför jag blev irriterad. För att de har en annan åsikt än mig ? Till viss del, men det som jag verkligen kände var träffande, var att om vi alla agerar som de, så finns det inte längre någon poäng med den svenska demokratin. Med att engagera sig politiskt.
Dessa två ledamöter skriver att eftersom de var i en så uppenbar minoritet vid omröstningen så valde de att lägga ner sina röster. Jag kan till viss del förstå att de väljer att göra så men vi har som politiker en skyldighet att inte göra det. Att vi behöver våga stå upp för vad vi tycker och tänker och just i den här frågan skulle jag säga att det är otroligt viktigt. Det blev en ideologisk diskussion, hur vi såg på friskolor och vinstuttag inom välfärden men också specifikt Lust och lära i Söderhamn. Dessa två ledamöter som representerar c och fp, två partier som centralt inte verkar tycka att det är några fel alls att ta vinster ur våra skolor, utan till och med att det kan vara sunt. Jag vet att jag själv ibland har röstat med min grupp fastän det kanske inte är vad jag ttycker från början, eller att jag lagt ner min röst andra gånger. Men det har aldrig handlat om ideologiska frågor, utan snarare sakfrågor som jag kan förstå är det bästa för Söderhamn men att jag av princip inte tycker så och då har jag fått fundera över vem jag egentligen representerar.
Det går att tänka att de valde att lägga ner sina röster utifrån att de vill hitta lösningar och inte låsningar men det var inte det skälet de uppgav. Utan att de ansåg att deras röst inte spelade någon roll. Vad ska vi då ha en opposition till? Varför väljer man då att engagera sig? Och varför ska man rösta på någon som lägger ner sin röst?
Varför drev man ett oppositionsråd så starkt när man inte anser att oppositionen spelar någon roll?
Jag har i två dagar varit på Skolriksdag i Stockholm, då har jag bl a fått möjlighet att lyssna till Aida, vår gymnasie- och kunskapslyftsminister. Hon var väldigt tydlig, vi vill stoppa vinstjakten i skolan !