Siffror eller vilja ?
Vi har haft kommunfullmäktige ikväll och då har vi tagit budget och fokusområden. Fokusområden är våra mål skulle man kunna säga.
Alla som hört en budgetdebatt vet att det är en hel del siffror. Att det också inte är så roligt att lyssna på heller. Det är svårt att vara insatt i alla handlingar som åhörare och då är det inte alltid så lätt att hänga med. Men det är också det som jag är lite less på. Vi väljer att prata dessa siffror, vi ska bygga en hamn här, och ett hus där och gräva bredband någonstans osv. Ni förstår vad jag menar. Som politiker behöver vi stanna upp och fråga oss varför vi är aktiv och väljer att vara politiker. Jag har skrivit om detta förut, att vi har en skyldighet att ha en vision. Att veta vilket samhälle vi strävar efter och vad vi vill göra. Vi behöver självklart ta en budget för så fungerar det, men vi måste inte ta mål. Men det ska vi göra för vi är en politiskt styrdorganisation och det är vår skyldighet att ha en vision, att ha mål.
Jag ska försöka backa lite och förklara hur jag menar och tänker. Jag tror att de första av er har hört begreppet mål och medel. Och det är just det som är problemet eller kärnan i detta. Men vi behöver också skilja mellan politiken och verksamheten. Har du koll på kommunalorganisation så är det nämnd vs förvaltning. Ibland kan man säga att någon lägger fingrarna i syltburken, då menar man att en politiker lägger sig i verksamheten på en nivå denna inte ska.
Om vi börjar med att köpa resonemanget att vi som politiker har en uppgift främst och att det är att ha en vision, en bild av ett framtida samhälle som vi strävar emot. Vi ska ha en vision, alltså mål, som politiker. Sedan kommer vi till budgeten, det krävs inte så mycket funderingar för att konstatera att en budget inte är ett mål. En budget är ett medel att styra verksamheten med, mot de mål man har. Budgeten kan mer exakt vara ett styrmedel.
Sammanfattningsvis så har vi allstå politiken vilket kan tex vara en nämnd eller fullmäktige. Vi ska sätta mål och visioner för verksamheten och oss att sträva emot. Sedan antar vi en budget för att styra mot det vi vill. Det jag kan bli så less på är att vi hellre pratar siffror än vad vi verkligen vill. Vilket samhälle vi vill skapa.
Jag hade ett inlägg på detta tema under budgetdebatten. En del höll med och andra inte. Det som gjorde mig något irriterad var att man sa att man höll med om att målet är det viktiga men vi måste fokusera på och fördela om pengarna. För det är förutsättningarna. Det här är där jag tycker att man åker på en tankevurpa.
Det resonemang som brukar föras är att budgeten är förutsättningarna och då är det viktiga att ordna förutsättningar innan man kan ta sig för att fundera på vad man vill göra. Att se en budget som en förutsättning istället för ett medel/styrmedel är väldigt fint och det gör också att vi pratar kronor istället fä drömmar.
Vi som politiker fastnar i att se till budgeten främst, vi glömmer våran roll där vi vill förändra samhället. Utan visionen kommer vi ingen vart, hur mycket pengar vi än lägger olika poster. Alla som har läst lite kring offentligstyrning och känner till begreppet new public manegment ser nog att fokuset på budgeten är helt i enighet med den typen av styrning.
Det jag vill är att vi som politiker funderar över varför vi sitter på de poster vi gör. Är kritiska och funderar över både uppdragen och vad vi gör när vi utövar dem. Vi behöver veta vart vi vill för att kunna styra oss dit men där tycks många ha gått vilse.