Kommunfullmäktige är inte en prejudicerande instans !
Ikväll hade vi kommunfullmäktige. Förra månaden blev det en stor diskussion efter sammanträdet bland annat utifrån mitt blogginlägg. Hur jag och många med mig upplevde att vi blev utsatta för härskartekniker. Jag har sagt att jag inte ska älta detta men jag har helt klart inte sagt det sista ordet eftersom efterspelet fortsätter. Det har kommit än fler kommentarer och reaktioner utifrån mitt inlägg igår och debattklimatet i kommunen kommer nog inte bli perfekt över en natt.
Det jag däremot vill lyfta från kvällens sammanträde är att flera ledamöter ansåg att vi skulle fatta att prejudicerande beslut. Vad ärenden handlade om är inte relevant utan jag vill reflektera över vad fullmäktige kan besluta om och också hur relevant val av ord är. Nu ska inte jag dumförklara någon för det är inte vad jag avser utan jag vill förklara hur det fungerar för det kan vara relevant att förstå för framtiden.
Det fungerar som så att fullmäktige inte är en prejudicerande instans. Nämnder och fullmäktige är alltid fria att fatta de beslut de vill. I Sverige fungerar det som så att vi har lagar, dessa måste vi följa. Sedan har vi domstolar och den högsta instansen i våra domstolar kan fatta beslut med prejudicerande karaktär. Detta har syftet att underliggande instanser ska fatta liknande beslut i liknande ärenden, det handlar alltså om tolkning av lagen. Prejudikat fungerar då som en rättskälla för kommande beslut men det uppnår aldrig samma nivå som en lag. Det är också så att resonemanget och tolkningen är det som blir prejudicerande inte själva beslutet och domen.
Fullmäktige är den högsta instansen i en kommun men det går ändå inte att fatta prejudicerande beslut av den art som lyftes och egentligen tror jag inte att man avsåg det heller. För det första handlade det om att vi har hanterat ärenden olika genom åren och nu vill man ha ett konsekvent agerande fram över. Detta är såklart en god tanke men det ska då inte kallas prejudikat.. Vi har riktlinjer och strategier men måste alltid bedöma varje ärende utifrån sin karaktär. Det som de egentligen var ute efter om jag förstod diskussionen rätt var en praxis. Hur vi brukar göra och därmed vara konsekvent framöver också.
Mitt syfte med det här inlägget är egentligen en problematik som ofta uppstår. Vi yrkar på saker i fullmäktige, t ex när vi lägger motioner. Formuleringarna är då väldigt relevanta för att det ska bli korrekta beslut som vi kan verkställa. Det fungerar som så att en kommuns beslut gäller om man inte överklagar det och laglighetsprövar. En kommun får besluta i princip vad som helst som inte faller under någon annan myndighets ansvar, men det är ändå inte rimligt att besluta vad som helst. Då kan man laglighetspröva beslutet men det måste göras inom överklagande perioden. Man prövar alltså om kommunen fattat beslut som överträder kommunens befogenheter.
Det är då ytters relevant hur vi faktiskt formulerar oss. Nu tänker säkert många att detta är ju bara semantik. Så må det vara också men jag vill ändå lyfta detta. Det är så lätt att tänka att vi som politiker är emot saker, är emot utveckling men i realiteten så handlar det ofta om en viss formulering som sätter hinder. Vi är mycket väl insnöade i dessa frågor men ska vi också vara. Vi behöver i vår roll vara medveten om hur detta system fungerar för att kunna skapa en effektiv och relevant förvaltning men också få korrekta beslut.
Det här skulle bli ett kort inlägg. Tydligen inte.