alexandragard

Jag har fått en hel del kommentarer efter kommunfullmäktige i förrförra måndagen men också kring mitt blogginlägg på tisdag enom det. Det fanns även en artikel i Kuriren igår. För er som inte riktigt hängt med så hade vi ett fullmäktige där det var okej att köra härskartekniker och förminska främst oss yngre tjejer och det var nästan ingen som sa ifrån. Ni kan själva se fullmäktige här. Jag tänker bara kommentera detta en sväng och sedan släppa detta, då även för att presidiet jobbar på frågan. Anledningen till att jag vill kommentera detta för jag tycker det är relevant att göra det, så många har sagt men släpp det där bara. Men hela min poäng med den här bloggen är att ge en sida av hur det faktiskt är att vara aktiv och inte bara en friserad fasad. Och också för att det inte är accepterat många gånger att lyfta reaktioner. För om man säger ifrån då är man en bitterfitta och om man inte säger något så är man svag. Damn if you do, damn if you dont!

 

Det har varit några kommentarer som gjort mig än mer arg under de följande dagarna, t ex att jag inte ska ta åt mig för att det var ju bara komplimanger, OBS en borgare som sa detta. Om jag räknar bort kommentarer om att jag borde avgå om jag nu är så lätt kränkt. Men jag har också fått en hel del stöttande ord. Flertalet har sagt att de tycker att det var fel det som hände, men att de blev så paff eller så arg så de inte sa ifrån på sammanträdet men nästa gång kommer de säga ifrån. Jag vet inte hur jag ska reagera på detta, inte för att mitt syfte är att kritisera er som inte sa eller gjorde något men jag måste få lyfta det i alla fall. Vi är valda att tycka och stå upp för våra åsikter och då kan vi inte välja om vi ska stå upp för våra värderingar. Men det var ett val för många. Sen andra delen som jag reagera på är att man säger att nästa gång, då ska jag säga ifrån. Säkert?! Varför skulle man säga ifrån nästa gång? Och det faktum att man tänker sig att det ska komma en gång till, inte att vi ska förebygga utan att vi säger ifrån nästa gång det händer. 

 

Mitt syfte idag var inte att klaga utan försöka lyfta upp lite fler perspektiv på det som hänt. Jag vill också verkligen lyfta fram allt stöd som jag fått från många. Glad för att det faktiskt finns så många som såg det hela "live" och faktiskt reagerade. Det finns också hopp :)

 

Det jag har fastnat för är att så många sagt håll i, håll ut, orka lite till. Ska det vara så att man ska behöva orka med att vara politiskt aktiv? Hur ska vi klara av att få in nya aktiva, och yngre tjejer i politiken. Jag har många gånger sagt att jag visste vad jag gav mig in i när jag ställde upp till de uppdrag jag har. På många sätt gjorde jag det men hade aldrig trott att fullmäktige skulle gå till så här. Jag vill kunna säga när jag är ute på skolor att det är roligt att vara aktiv, att man kan ha sakliga diskussioner och vara med och påverka. Att den bilden av personpåhopp som finns är felaktig. Att vi stöttar, lyfter upp och utvecklas tillsammans. Att man kan vara med och påverka och faktiskt bygga ett bättre Sverige .

 

Det är också därför jag väljer att lyfta fram detta. Jag vill visa på konkreta händelser, inte bara prata generella om strukturer för det är så abstrakt. Jag har valt att vara öppen och ärlig, för jag tror att det är en möjlighet att förändra och förbättra situationen, politiken.