Dags att snacka välfärd
Det har hänt mycket den senaste veckan, både i politiken på alla nivåer och en del privat för mig.
När det gäller politiken på lokal nivå så har våret styre i Gävle fallit. Men här i Söderhamn så är en stor fråga bandyhall. På rikspolitiken så har vi det nya utspelet om migration som skett där vi kraftigt ska dra ner på våra ambitioner om vilket skydd vi erbjuder människor på flykt och i behov av skydd.
Vi ser att det svenska samhället står inför en rad utmaningar och då behöver vi tänka efter lite. Vi kommer inte lösa problemen genom att säga stopp bara, som Sally har sagt det "man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke". Jag är rädd för att det är vad vi håller på att göra och den åtgärd som det också skriks efter. Men det är inte en långsiktig lösning, vi kan varken hantera dagens eller morgondagens problem med att stå stilla och vilja bevara. Vi måste satsa och vi måste utveckla.
Vi har utmaningar och vi kan hantera dem men vi måste då också våga prata om vad vi står inför och vilken lösning vi verkligen tror på. Jag har nog inte träffat en enda socialdemokrat som tror på migrationsförslaget, dock är det vad regeringen har att ta till och den verklighet vi står inför när vi innehar regeringsmakten. Men vi som socialdemokrater tror på andra lösningar, vi tror på solidaritet och investeringar i välfärfen och därmed vår framtid. Men om vi hela tiden fastnar i frågan om prioriteringar och vi inte vågar säga att vi prioriterar oss, vi prioriterar varandra och bygger ut vårt välfärdssamhälle så hamnar vi också i samma lösningar och retorik som de med en nationalistisk världsbild.
Vi har ett fantastiskt samhälle som ständigt blir bättre men det har varit fult att vilja utveckla vår värlfärd under en längre tid, den frågan har så många undvikit. Varför får vi inte säga att vi tänker minsann satsa på sjukvården, vi tänker utveckla vår äldreomsorg och skolan där ska vi öppna upp för innovativa lösningar och ökat medinflytande både för lärare och elever. Problemet är att vi hela tiden hamnar i frågan om pengar och det är rätt, men med ohållbara ingångsvärden. För det första har vi skattesänkningar, uppenbarligen har inte skattesänkar taktiken som förts under 2006-2014 funkat i frågan om att utveckla välfärden. För det andra kommer då argumenten om mer pengar i plånboken. Okej, jag tjänar lite mera men om våra barn skulle få en bättre skola, eller den där grannen som hamnade på sjukhus får bättre vård så är det värt att tjäna lite mindre. Vi finansierar gemensamt vår välfärd och ska tillsammans också utveckla den.
Vi kan inte köpa den analys av samhället som görs av andra, och vet ni vad när man ser att något går snett, att någon far illa då behöver man säga stopp. Men lösningen är inte att bara bevara, att överleva. Våran ambitionsnivå är högre än så, vi vill ha det bra, vi vill utvecklas och det kan vi enbart göra tillsammans. Att stöta ut olika grupper och skylla på dom, tex de utan jobb, eller de från andra länder är inte att ta ansvar. Vi behöver se sanningen att vi alla har en del i det samhälle vi lever i och vi behöver börja på ett samhällsbyggande igen. Vi behöver investera i välfärden för allas vår skull.