alexandragard

 Som jag indikerade i mitt senaste inlägg så kommer här nu efterspelet från gårdagens fullmäktige.

 

Jag vet inte vart jag ska börja i det här. I ärlighetens namn så känner jag mig lite dum, naiv. Igår kväll hade vi kommunfullmäktige, vi körde lite pepp innan och även om det skulle komma nå jävligt från talarstolen kändes det som att det här tar vi. När klockan äntligen började närma sig tio då vi bryter så tänkte jag och skrev ett inlägg om att debattklimatet har blivit bättre. Jag kände mig lite dum som hade trott att det inte kunde bli bättre, främst för så många sa att det är en norm så dom kan inte veta när de använder härskartekniker.

 

Efter mötet står jag och snackar med brorsan som också var där igår kväll. Flertalet kommer fram och hejar och säger att det var bra gjort under kvällen. Men så kommer en person fram, (man förövrigt) och stryker handen över mitt hår och ner på armen min och säger att jag var fin ikväll. Jag hade aldrig trott att någon kan göra så och reaktionen från brorsan vad likadan. Han hann gå innan vi hann säga något. Brorsan sa va fan gör han och konstaterar att de där gjorde han med flit, ingen människa går fram till någon sådär.

 

Nu efteråt när jag har funderat så finns det flera sätt jag kan se det här på. Det ena värre än det andra och tyvärr skulle det säkerligen inte se ut såhär om det hade varit på ett "riktigt" jobb eller om jag inte vore ung tjej.
Alltså det som jag reagerar på är att det var inte något som bara gjordes i förbi farten. Jag är en person som har en stor personlig intigritets sfär, jag har alltså svårt för att människor kommer nära mig. Att någon tar på mig utan att jag godkänner det ligger på min topplista över de värsta jag vet. Och INGEN ska behöva acceptera att andra tar på en utan att man ger något form av godkände. Det här är en fråga om att respektera varandra. Hade det här varit mitt jobb hade jag nog inte tvekat med att vända mig till facket. Som politiker och ung tjej förväntas man däremot att ta en del vilket det här är ett exempel, och som jag också försöker dela med mig av här. Det är objektifieringen jag är övertygad om att detta handlar om. 

 

Objektifiering tillhör en av de utökade härskarteknikerna och det är inte alltid man pratar om det som härskarteknik så jag ska inte lägga ner någon energi i det. Objektifiering handlar om att man väljer att prata om någons utseende och väljer att lyfta fram det före personens handlingar, om man ska förenkla det något. Precis som att härskartekniker så handlar det här också om att någon inte skulle få för sig att göra samma sak mot en man. Mina inlägg i debatten, det jag tycker och jag själv förminskas ner till ett hårband och klänning med det här agerandet.

 

Jag har valt att köra ett videoinlägg på facebook och skriva kort om detta där och precis som allt annat på socialamedier så blir det reaktioner. En del positiva och stöttande men inte alla. Och precis som efter fullmäktige i maj så anser en del att jag får skylla mig själv när jag ser ut som jag gör. Det är exakt detta som objektifiering handlar om ! Andra reaktioner är att det är bara komplimanger och jag måste lära mig ta det och säga tack. Jag får höra saker om mig, mitt utseende och agerande i stort sett dagligen, jag vet när jag får en komplimang och när jag blir utsatt för förminskning. Dessutom handlar det om min upplevelse och det problem vi har i samhället är att individers beteende ursäktas gång på gång och de som upplevs förminskade/kränkta skuldbeläggs.

 

Ni som tycker jag är känslig, om ni bara kunde få känna den känslan jag fick i min kropp av det här så tror jag nog att ni kanske skulle ha en annan syn. Jag hoppas att jag orkar återkomma igen för att beskriva hur allt det här känns. För det är verkligen så många olika känslor som kommer över en, både av de faktiskt händelserna men också i efterspelet.

 

Ni kan se mitt videoinlägg som det blev lite diskussioner utifrån här.