Lära sig att hata
I förra vecka var jag och såg Framtiden i mig, en pjäs som Folkteaterna i Gävleborg framförde. Den bestod av en mängd vittnesmål från människor runt om i länet. Hur det är att bo och växa upp här, i gamla bruksorter, med eller utan drömmar. Den lilla livskrisen som mitt inlägg från bommersvikakademin kunde skildra byggdes kanske på även här. För de funderingar jag då fick byggdes på och vred och vändes på, jag gjorde även ett vlogg inlägg för er som följer mig på Facebook kring den här pjäsen och hur livet kunnat va. Att fundera över sin tillvaro är nog fullt naturligt, den slutsatsen är lätt att dra när man hör många fler säga saker som träffar så rätt. Men det här inlägget ska inte handla om livets stora gåtor, utan om hur vi blir påverkade.
Ibland kan jag vara så less på att höra om allt som påverkar en, både positivt och negativt. Och det ska komma från en som jobbar med att påverka, för det är vad vi politiker gör i stor utsträckning. Vi får höra att media påverkar, reklam påverkar, de där jävla politikerna försöker påverka men dom genomskådar man nog. Hela våran uppfostran är ett maraton i att ha påverkat oss. Ni ska bara höra min pappa om uppfostran kommer på tal eller om vi gör något bra, då minsann beror allt på nån utstuderad taktik från 3 års ålder som slog ut exakt rätt vid det där tillfället. Men sedan kommer också skolan in, och skolans uppdrag att fostra oss till demokratiska medborgare mm. Pjäsen hade en del där hatet fick ta plats, ett hat gentemot den ort man kom ifrån ibland men också ett hat mot hela samhälle, mot t ex polis och socialtjänst. Någon de fick lära sig var att hata dessa, att hålla ihop mot dem, de som vill splittra och söndra ur deras perspektiv. Hur vi blir påverkade som barn handlar inte bara om vilka förutsättningar vi får, inställning till skolan som ger bättre förutsättningar till en högre utbildning t ex. Det handlar om hur vi får lära oss att förhålla oss till livet, till allt runt om kring oss. Hur man ser på sig själv och sin egen tillvaro. Jag har säkert också fått lära mig att hata en del saker (och älska andra, Ljusne!) och det tär så otroligt på krafterna att hata. Den aktiva påverkan som vi utsätter våra barn för, oh va det är gott med grönsaker, är kanske lättare att kontrollera. Men den indirekta påverkan som sker bara med ens egen inställning till saker är nog minst lika stark på barn i vår omgivning. Men så otroligt mycket svårare att kontrollera för det handlar om hur och vem vi är som personer.
Jag är övertygad om att förmodligen så tolkade inte någon annan pjäsen vi såg på samma sätt, ingen fick de funderingar jag fick. Men det är också min poäng.