Tolerans?
Är den någon som har missat Ivar Arpis inlägg eller kanske t.o.m start på en tolerans debatt i förra veckan. Han skrev på SVD om sin syn på hur det är mer okej att vara homosexuell än att vara Sverigedemokrat, hur vänster människor är emot yttrande friheten, baserat på att ungdomar generellt tycker att man ska förbjuda kränkningar och hets mot minoritetsgrupper. Jag tänker inte återge allt han sagt och de många reaktioner som kommit på debattinlägget, jag kan rekommendera er att själv kolla in och läsa lite om det. Istället tänkte jag ge mig på att faktiskt tänka lite själv, vilket jag också brukar göra trots att andra ibland hävdar annat.
Jag tror att vi alla är överens om att för att en demokrati ska fungera så behövs tolerans och respekt i samhället. Jag tycker att vi har bra grundlagar, yttrandefriheten är en viktig del i vårt samhälle men den är inte helt oreglerad för det. Och jag tycker inte heller att den ska få vara det. Vi ska respektera alla och vad alla säger men i det läge som det någon säger blir kränkande gentemot en annan individ då upphör ju respekten från hens sida. Och det är också där vi har problemet, vi ska respektera vad alla säger men när någon kränker en annan då har vi en annan situation och därför har vi lagar som begränsar. Om det hade varit så enkelt att alla människor åsikter och inställning respekterade alla andra människor för den dem är då hade vi också kunnat ha en annan typ av yttrandefrihet men nu behöver den regleras då inte alla människor respekterar alla fullt ut. Det är här det mest frusterande med hela den här debatten ligger. Vi förväntas respektera att den enes åsikter inte respekterar den andra individen och om vi nu inte tycker det är okej då är man intolerant och emot yttrandefrihet.
Det här är inte en lätt fråga, den har diskuterats fram och tillbaka. Ett problem är också att vi likställer tolerans, respekt och yttrandefrihet, de hänger ihop men är inte synonymer. Jag kan respektera dig utan att du för den delen är tillåten att kränka mig.