alexandragard

I förra veckan så har jag vågat mig ut till Kungsgårdensförskola. Vågat mig ut i den bemärkelsen att precis som många andra förskolor just nu så går det magsjuka och de har tidigare också märkt av RS viruset som det varit en del om i media senaste veckan. Jag måste säga att jag är imponerad av alla människor inom våra världfärdsyrken där smittorisken är hög när de utför sitt arbete. Det är säkerligen inte alltid så lätt att balansera sjukdomar och att alla saker ska vara öppna för vi behöver den servicen i samhället, samtidigt som de som kanske finns där har ett nedsatt immunförsvar. Men nog av funderingar om sjukdomar och tillbaka till förskolan. 

 

Det var en hel del på gång på Kungsgården, utifrån att det är en ganska liten förskola kändes det som att de höll på med något i varje hörn. De är på väg att bygga om lite på verandan för nya sovlösningar så att man kan frigöra utrymme inne så att de kan få till ett personalrum. Samtidigt som det i ett annat rum var på väg att byggas ett djungelrum. Målningen var i fullgång under de timmar jag var där, samtidigt som personalen planerade att bygga en grotta och varför inte då ingå i kartongmatchen på en gång om de ändå ska samlas mjölkkartonger. Det som slog mig var hur enkelt och snabbt personalen kom fram till saker och var lösningsfokuserade. Men det är också roligt att se sånt engagemang trots manfall pga sjukdomar. 

 

En utmaning för BUN som en stor organisation är att lyckas hitta bra lösningar för alla, både dom stora förskolorna med 5 avdelningar eller fler till de något mindre som Kungsgården. Hur kan vi jobba lika men ändå ha utrymme för lokala variationer anpassad utifrån varje förskola och skolas förutsättningar utan att går ut över någon annan heller. 

 

Avslutningsvis vill jag tacka alla för mitt besök, det var roligt och som alltid en speciell känsla i Kungsgården, allt känns nära och familjärt på något sätt.