Det är ditt eget fel !
Jag har många gånger skrivit om olika former av skuldbeläggande här. Både utifrån feminism och härskartekniker men också utifrån elevinflytande. Men idag kommer det ta som utgångspunkt i mitt tidigare inlägg om psykisk ohälsa. Det tidigare inlägget handlar om att psykisk ohälsa inte syns, att man inte känner till eller ser en otroligt vanlig sjukdomsbild.
Jag vet inte hur många gånger den senaste tiden när jag varit i olika sammanhang och har pratat om den psykiska ohälsan bland unga kvinnor och svaret har blivit att det handlar om livspusslet. Det jag får förklarat för mig då är att de här sjukskrivningarna beror på att individerna inte får ihop sitt livspussel. Nu har vi först att göra med skuldbeläggande i form av att du som är sjuk inte klarar av att styra upp ditt eget liv. Steg 2 i det är att du dessutom tillåter ditt misslyckade privatliv att påverka ditt arbete. Visst kan det kännas självklart att något som sker i privatlivet inte ska påverka arbetet eller hur? Riktigt så enkelt är det ändå inte. Om jag skulle tycka att utöva en idrott på min fritid är kul och jag lyckas bryta foten så är det för det första inge konstigt att jag är sjukskriven en stund och så fort jag kan komma tillbaka så anpassar man min arbetsplats för att jag ska kunna vara där i alla fall på deltid. Det är inge konstigt men när det kommer till psykisk ohälsa så får man minsann se till att ordna upp det så ditt liv inte stör. Men nu är det ju faktiskt inte alls sådär enkelt utan arbetsplatserna måste börja ta ansvar för att de faktiskt gör sina anställda sjuka. Det är inte rimligt med den stress, press och annan påfrestning som arbetslivet idag utsätter många för. Om någon bryter sin fot på arbetet även om det var för att någonagerade direkt tanklöst eller vårdslöst så är det fortfarande en utredning som sätts till en anmälan till Arbetsmiljöverket göra. Om någon person arbetar några timmar övertid varje vecka, men arbetsplatsen och arbetsuppgifterna gör att individen upplever ett konstant för högt stresspåslag, som leder till sömnproblem, personen blir utbränd och kanske t o.m utvecklar en depression. Då är det inte fråga om någon utredning om vad som gick fel och vi måste förändra, ingen incident eller tillbudsrapporter skrivs, inte heller görs en anmälan till Arbetsmiljöverket.
Så här är det du kan göra en anmälan till arbetsmiljöverket däremot så görs det inte. Och det är en viktigt att en anmälan görs, det handlar om försäkringar och framtiden.
Inte för att enbart trycka på feminist vinklingen men det är spännande att det alltid är hennes livspussel som aldrig går ihop, aldrig hans.
Jag ska avsluta med ett exempel från mitt jobb. Där jag i veckan träffade en kollega som kom till mig och var tårögd för hen var så stressad. Över att inte hinna göra allt idag, att det inte fanns tillräcklig ordning och struktur så att det var möjligt att överblicka allt som fanns att göra och vad som var akut och behövde åtgärdas omgående och det här påverkar individer Då vi har ett jobb där vi arbetar med människor i utsatta situationer. För mig är det orimligt att anse att det är den här individens livspusslets fel att hen mår dåligt, det är förmodligen så att det individen upplevde på arbetet nog gjorde det svårt att sova, att slappna av under helgen. Det kan vara så enkelt att arbetet omöjliggör ett rimligt livspussel.