De här med interpellationer...
Ikväll har det varit fullmäktige och jag fick svara på lite interpellationer. Det är nästan varje fullmäktige som jag har interpellationer att svara på och jag gör det i form av ordförande för barn och utbildningsnämnden. Det har varit uteslutande KD, SD och C som skrivit interpellationer. Jag ska både svara på de skriftligt och muntligt på fullmäktige.
Interpellationer består oftast av flera frågor på ett ämne. Ibland handlar det om att synliggöra att man tycker olika och ställa någon mot väggen men lika ofta är de mest av informativ karaktär. I fullmäktige får sedan vem som helst yttra sig i ämnet och det kan bli en debatt. Det blir det oftast inte hos oss. Utan först brukar jag gå upp, sedan interpellanten och sedan kanske jag igen för att svara på några frågor, efter de brukar det vara slut.
En del anser att frågor ska hanteras i respektive sak nämnd och då alla partier utom ett finns i min nämnd så kan frågor ställas där. Eller att när det blir av mer upplysningskaraktär så borde man prata internt med sin nämndsrepresentant i partiet och inte i talarstolen med mig.
Jag tycker att interpellationer är ett bra sätt att belysa frågor i fullmäktige som är delegerade till nämnder. Men ibland kan jag känna att det blir lite populistiskt när jag får samma frågor vid flera tillfällen. Jag kan också uppleva och det här är inte bara från Söderhamn, att den som ställer frågan, interpellanten, inte är intresserad av svaret utan vill hålla en egen monolog på ämnet.
Många gånger är ämnet också inte riktigt på en politisk nivå utan är frågor somndirekt hanteras av verksamheten och då t ex rektor eller förskolechef. Som huvudman har såklart nämnden och kommun ytterst ett ansvar men mycket av mina svar är direkt från verksamheten. Jag är glad att vi har så bra medarbetare på förvaltningen så att jag har förutsättningar för att lämna bra svar tillbaka till fullmäktige.